|
so:text
|
...det var som att läsa om Frankrike och fransmännen före den för alltid oförglömliga och välsignade Revolutionen, som sopade bort 1 000 år av grova illdåd i en enda snabb tidvattenvåg av blod - en enda: en gottgörelse för den urgamla skulden i proportionen en droppe blod för varje tunna blod som de genom långsam tortyr hade pressat ut ur folket under den bedrövliga tidsrymden av tio århundraden full av missgärningar och skam och elände, vars like bara kan mätas i helvetet. Det fanns två "terrorvälden", om vi bara kunde hålla det i minnet och ta det i beaktande. Det ena frambringade mord i het passion, det andra i hjärtlöst kallt blod; det ena varade bara två månader, det andra hade varat i tusen år; det ena orsakade tiotusentals människors död, det andra hundra miljoner människors; men vi ryser bara för den mindre terrorns "fasor", den ögonblickliga terrorn, så att säga; men vad är väl fasan i den snabba döden under yxan jämfört med den livslånga döden av hunger, kyla, kränkningar, grymhet och hjärtesorg? Vad är väl en snabb död av ett blixtnedslag jämfört med att långsamt stekas på bål? En enda stadskyrkogård skulle rymma de kistor som fylldes av den korta terrorn, som vi alla så ihärdigt har fått lära oss att darra för och sörja; men hela Frankrike skulle knappt rymma de kistor som fylldes av den äldre och verkliga terrorn, den outsägligt bittra och fruktansvärda terror som ingen av oss fått lära sig att se i dess fulla vidd och beklaga den som den förtjänar."
Källa: En yankee vid kung Arthurs hov, kapitel 13 som censurerats och strukits i den svenska utgåvan av ungdomsboken. Detta stycke är översatt av Stefan Lindgren och citerat ur Folket i Bild/Kulturfront nr 11/09, sid. 34. (sv) |
