|
so:text
|
Min högaktning såsom en bland hundra utvald vinner den människan, som under väntan och alltså utan sysselsättning inte genast börjar taktmässigt hamra och slå med det hon får i händerna, en käpp en kniv, en gaffel eller något annat; sannolikt tänker hon på något. På många människor ser man hur seendet helt och hållet vikarierar för tanken och hur de söka bli medvetna om sin tillvaro genom att slamra, försåvitt de inte ha till hands en cigarr, som ju också duger för det syftet. Av samma anledning äro de ständigt bara ögon och öron för allt som försiggår omkring dem. (sv) |
