|
so:text
|
Frågor och svar griper i varandra som kugghjul, varje människa har bara vissa bestämda uppgifter, yrkena är koncentrerade i grupper på bestämda platser, man äter under vägen, nöjena är förlagda till andra stadsdelar och i andra återigen står de torn där man finner hustru, familj, grammofon och själ. Spänning och avspänning, verksamhet och kärlek är noga skilda åt till tiden och omsorgsfullt avvägda efter grundliga laboratiorieundersökningar. Händer det att man under någon av dessa sysselsättningar stöter på svårigheter, så låter man helt enkelt saken falla, ty vid tillfälle finner man något annat att ägna sig åt eller en bättre väg, eller en annan finner den väg, man själv tog miste om; det skadar inte alls, men det finns ingenting genom vilket den gemensamma kraften förslösas i så stor utsträckning som genom den förmätna föreställningen att man är kallad att hålla fast vid ett visst personligt mål. I ett samhälle, genomströmmat av krafter, leder varje väg till ett gott mål, bara man inte tvekar och överlägger för länge. Målen är uppställda på kort sikt, men också livet är kort och man avvinner det på detta sätt ett maximum av vad som är möjligt att uppnå, och mer behöver inte människan för att vara lycklig, ty det man uppnår formar själen, medan de önskningar som inte går i uppfyllelse endast gör den skev. I fråga om lyckan spelar det mycket liten roll vad man önskar sig; det enda som betyder något är att man får det. För övrigt lär zoologin att en summa av reducerade individer mycket väl kan utgöra ett genialt helt. (sv) |
