|
so:text
|
När en individ tillfogar en annan kroppslig skada, en sådan skada att döden följer, kallar vi detta dråp; om angriparen i förhand visste att skadan skulle bli dödsbringande, kallar vi hans dåd mord. Men när samhället försätter hundratals proletärer i ett sådant läge att de oundvikligen går en förtidig och onaturlig död till mötes, en lika våldsam död som den för svärdet eller kulan; när det berövar tusentals de nödvändiga existensmedlen, försätter dem i förhållanden som de inte kan leva under - tvingar dem, med hjälp av lagens starka arm, att förbli under dessa förhållanden, tills den död som är ett oundvikligt resultat av detta följer - vet att dessa tusentals offer måste gå under och ändå tillåter att dessa förhållanden fortsätter att existera, då gör sig samhället skyldigt till mord i lika hög grad som den enskilde individen; förtäckt uppsåtligt mord, mord som ingen kan försvara sig mot, som inte förefaller att vara vad det är, därför att ingen ser mördaren, därför att offret verkar dö en naturlig död, därför att förbrytelsen består i en underlätelse snarare än en överträdelse. Men mord förblir det likafullt. Jag avser nu att bevisa att det engelska samhället dagligen och stundligen begår vad arbetarnas representanter med full rätt betecknar som samhälleligt mord, att det har försatt arbetarna i förhållanden under vilka de varken kan bevara sin hälsa eller leva länge; att det gradvis bryter ned deras livskraft, en smula i sänder, och på så vis driver dem i graven i förtid. Jag ämnar vidare bevisa att samhället vet hur skadliga dessa förhållanden är för arbetarnas hälsa och liv, och ändå inget gör för att förbättra dessa förhållanden. Att det vet vilka följder dess handlande får; att dess brott alltså inte bara är dråp utan mord, kommer jag att bevisa genom att citera officiella dokument, parlaments- och regeringsrapporter för att underbygga min sak. (sv) |
