|
so:text
|
Efter andra vatikankonciliet spred sig den uppfattningen att påven kan göra vad som helst i liturgiska ärenden, särskilt om han handlar på ett mandat från ett kyrkomöte. Slutligen bleknade från det allmänna medvetandet i väst, att liturgin är något fast, något som man inte kan behandla som man vill. Men faktum är att första vatikankonciliet inte alls definierat påven som en absolut monark. Tvärtom, påven hade beskrivits som bevararen av lydnad mot det uppenbarade ordet. Påvens auktoritet är bunden till trons traditioner, och detta omfattar även liturgin. Liturgin är inget som "tillverkats" av auktoriteter eller myndigheter." -- Liturgins anda, 2000 (sv) |
